Konsten är så subjektiv

Måndag morgon och lite nya funderingar härifrån tankesmedjan. 🙂

Konsten är så subjektiv! Ändå tänker vi ibland som så att ”om jag bara hade kunnat måla lite bättre, eller si eller så. Då skulle jag känna mig mer nöjd och fler skulle vilja köpa min konst”. Men handlar det verkligen om det? 

Handlar det inte till stor del om andra saker. Som att ha en stringent stil med övertygande penseldrag. Och om att vara modig och stolt. Kanske är det också så att konstnärens personlighet och inre drivkraft spelar in. 

Jag tror att en stor del av framgångsfaktorn i ett konstnärskap också ligger i målmedvetenhet. Och om hur klar man är över bilden av dig själv som konstnär. Att man funnit ut vad man vill med sitt konstnärskap. Själva meningen och målet! Att ha lyckas mejsla fram sitt huvudsakliga syfte och inse vilken typ av konstnär man är, eller vill bli.  En del är övertygade om att de vill bli erkända och bekräftade. Man strävar efter att bli upptäckt. Andra inser att de mår bra av att skapa och vill kunna leva på sitt konstnärskap, i alla fall delvis. Vissa vill ta sin hobby till nästa nivå men har inte behov av att visa upp eller sälja sin konst. Det är nog ganska vanligt att känna sug och önskan efter allt detta på en och samma gång. 

Själv upplever jag tillvaron väldigt spretig och luddig om min målbild pendlar allt för mycket mellan olika framtidsscenarion.

Måndagshälsning från Ingela

Lämna ett svar