I takt med att jag arbetade för ett företag som lyfte okända förmågor att göra sig ett namn, så väcktes egna idéer om mitt konstnärskap till liv. Turbulenta frågor och funderingar bearbetades inom mig: När är man konstnär? Är man konstnär om man inte är erkänd eller etablerad? Får man kalla sig konstnär bara för att man själv vill och kan?
Samtidigt, för så där ett tiotal år sedan, hände det banbrytande saker på sociala medier, Youtube och inom TV-världen då okända personer och ibland ganska oerfarna personligheter fick prestigefulla uppdrag som programledare eller slog igenom som bloggare och senare även som influencers.
Med detta som hände runt omkring mig föddes känslan av att ”allt är möjligt” – även om man inte är etablerad – oavsett kändisskap eller inte. Oberoende av om man tillhör en viss bransch, en inre krets eller ett speciellt nätverk. Även om man inte har någon högre utbildning från konstfack eller konsthögskolor.
För mig är det inte avgörande att bli erkänd av något etablissemang! Men jag vill visa upp min konstform och samtidigt utvecklas på egna villkor. Och jag vill tjäna pengar på mitt konstnärskap.
